Alice Jacobsson

Alice Jacobsson föddes 1918 och avled 2006. I de många artiklar som publicerade om hennes liv var hon fiskarpigan på Kråkön utanför Hudiksvall. Den kulturella ön vid hälsingekusten, där författare, konstnärer och den nya politiska eliten möttes om somrarna, vistelseorten för ministern Skoglund, riksdagsmannen Granath, för konstnärer som Mollie Faustman och självaste kronprins Gustav kom dit en gång.

Fiskarpiga, men också en som deltog i uppbygget av australiensisk socialvård, var pionjär inom personalvården på handelsflottans båtar, och odlade tobak i Australien i femton år.

Född i en fattig arbetarfamilj i Hudiksvall, fadern arbetade åt Lundholms åkeri, modern stod i café. Hennes första jobb var inom symaskinsbranschen och hon hade avancerat till föreståndarinna med stort lönelyft och karriär när hon hoppade av och blev - fiskarpiga.

Hon blev piga sos Benettarna på Kråkön. Hos Mala och Alfred, han var kassör i Ostkustfiskarnas förbund och hon var länge enda kvinnan i Hudiksvalls stadsfullmäktige, studieledare, ledamot i radionämnden och i mödrahjälpsnämnden. Malas arvode från nämnden blev Alice månadslön, 25 kronor.

Alices generation kunde inte ta sig ut i världen, inte som unga i vart fall. Andra världskriget kom i vägen, man tog sig ingenstans. Alice, som var piga under ett år, gick därefter (1939) på arbetsförmedlingen och kom ut på sjön, först som kocka på Stocka-bogseraren Ellwe, därefter på Iggesundsägda Fram och så på fraktfartyget M/t Oscar. (1952-1954)

Från bogseraren Fram rodde hon iland i Enånger en dag, kom till ett torp och bad att få köpa mjölk. Då träffade hon sitt livs första nazist, torparen gick i väntans dagar och trodde att Hitler snart skulle komma som en befriare.

I augusti 1940 var hon arbetslös. Det skulle inte vara någon längre tid, snart nog fick hon erbjudandet att blir ”kvartersvärdinna”, att stå för kosthållet åt luftbevakarna på fiskeläget och lotsplatsen Hölick. Luftbevakarna satt uppe i tornet och kom sen ner till Alice för att äta. Matlagningen hade hon på beting, tre kronor om dagen och i det rymdes också hennes lön, det var mer än de flesta hade på grund av att Hölick låg så avlägset.

Därefter blev det Brunnsviks folkhögskola, hon skolades med den framtida, politiska eliten i Sverige under åren 1941- 42 samt 1943-44. Hon träffade sitt livs kärlek och blev en av dessa samhällsbyggare som drog det nya välfärdslandet framåt. Som personalkonsulent civiliserade hon livet och arbetet på handelsflottans fartyg. Med boklådor, studiecirklar, sociala aktiviteter.

Just som hon skulle få en chefstjänst inom handelsfottan bröt hon upp igen, följde sin kärlek till Australien och odlade tobak i Bundaberg i Queensland 1955-1968. Hårt arbete, nyodlingar (50 tunnland), tuff konkurrens, dålig lönsamhet.

Så småningom uppbrott förstås, en slags skilsmässa, både från man och vildmarksliv. Ett eget socialdistrikt väntade, stort som halva Norrland på Australiens ostkust. Hon flög mellan uppdragen. En socialworker som slet för kvinnornas rätt, till arbete, utbildning, värdighet.

Som pensionär kom hon åter till Sverige. ”Ingen människa lever någonsin ett normalt liv” säger Lars Norén i ett av sina dramer. Alice Jacobsson fångar den moderna människans komplexitet. En hemkär flicka från Hudiksvall, politiskt radikal, välutbildad och äventyrlig, strukturerad och oöverskådlig. Med en yrkeskarriär som sträckte sig över kontinenter och epoker, från Källargränd till Queensland. Allt det som speglas i hennes arkiv, i korrespondens, broschyrer, artiklar.

1947-1952, Länsarbetsnämndens i Göteborgs och Bohus län.