Förenade Svenska Tobaksfabriker var en del av moderföretaget med samma namn. Kallades även "Tobakstrusten". Tobakstrusten vare en sammanslagning av många svenska tobaksfabriker och bildades 1913. 1915 gick företaget upp i det nybildade Svenska Tobaksmonopolet.

Firma Frisk & Co erhöll 1841 privilegium på snustillverkning i Hudiksvall. 1901 ombildades firman till aktiebolag. 1910 gick bolaget upp i Hellgrenska koncernen från Stockholm.

Gävle Textilmagasin startades och drevs av Ferdinand Wallner.

Fiskeriassuransföreningen var en idé som aldrig blev förverkligad. 15 januari 1878 sammankallade länets fiskare genom annonser i lokala tidningar till ett möte för att bilda en förening där fiskare kunde försäkra sig mot förlust av nät, andra fiskeredskap och båtar. Fiskareföreningen i Hudiksvall var inbjuden att delta i denna förening och hade därför anslagit 25 kronor till annonseringen. Föreningen skulle kallas Helsinglands Fiskeriassuransförening och man beslöt att sammanträda igen när det föreslagna reglementet fastställts av länsstyrelsen, vilket skedde den 31 januari 1878. Den 6 april 1878 sammankallade man till ett möte igen, nu till val av styrelse. Föreningens verksamhet delades upp i olika distrikt.

Distrikt 1: Fiskehamnarna i Bålsö och Kuggörarna.
Distrikt 2: Hamnarna i Hölick och Olmen.
Distrikt 3: Hamnarna på Agön och Kråkön.
Dessutom valdes distriktsstyrelse för ett fjärde distrikt omfattande fiskehamnarna i Söderhamns skärgård. Man tog inte emot några anmälningar denna gång.

Den 13 april hade styrelsen sammanträde igen där man bland annat beslöt att anskaffa en risicobok, erfoderliga blanketter och kassabok samt att föreningens reglemente skulle tryckas. Man skulle tillkännage i tidningen att verksamheten börjat. Ett år senare kunde man konstatera att endast åtta försäkringar tagits, troligen beroende på att fiskarna ansåg att premien var för hög. Dessutom var man orolig för att det skulle finnas medel till att täcka skadorna. Styrelsen valdes dock om och man beslöt att söka understöd till föreningen. Man sökte hos länets Hushållningssällskap. Nästa och det sista protokollförda mötet är in förrän år 1884. Man försökte då blåsa liv i föreningen igen - utan resultat.

Hudiksvalls Boktryckeriaktiebolag kan sägas ha sin grund i P A Huldbergs tryckeri som 1845 började utgivningen av Hudiksvalls Veckoblad. Tryckningen av veckobladet övergick 1857 eller 1858 till C J Ekbloms boktryckeri vilket tryckte tidningen fram till 1864.
Hudiksvalls Veckoblad vad Hudiksvalls första tidning. Tidningen bytte namn 1865 till Hudiksvalls Posten. Tidningen gavs emellertid ut under det nya namnet redan 1864 med ett provnummer, men då tryckt av Samuel Hellströms boktryckeri. 1876 bildades ett aktiebolag av tryckeriet som kom att kallas Hudiksvalls Boktryckeriaktiebolag. Formellt övertog aktiebolaget Samuel Hellströms boktryckeri 1 januari 1877. En av styrelseledamöterna i det nybildade aktiebolaget var Samuel Hellström.
Tryckeriet hade förutom tidningstryckeriet även ett mindre accidenstryckeri. Hudiksvalls Boktryckeriaktiebolag upphörde 1942 i och med att Söderhamns Tidning köpte upp Hudiksvalls Posten samma år. Tryckningen överflyttades därvid till Söderhamn.

På 1500-talet etablerade sig fiskare i Hudiksvall. Genom donationsbrev, privilegier samt resolutioner med sin början 1602 blev staden tilldelad Drakön, Kråkön, Innerstön, Agön och Bålsön med fiskerättigheter. Gackerön tilldelades med både skogs- och fiskerättigheter. Genom burskap fick man rätt att nyttja dessa rättigheter. Fiskerskapet utgjorde en skärskild klass borgare som genom att erlägga avgifter (s.k. Öijepenningar) till Kungl. Maj:t, Kronan och staden fick de friheter och förmåner som hörde till burskapet. Utan att erlägga "landslott" fick de gemensamt med strandägaren fiska där "odal, åker och äng icke möta". Fiskerskapet var den största av stadens societeter. Under 1800-talets första hälft minskade antalet till 140 fiskande borgare och 1890 var antalet nere i 61 fiskare. På 1860-talet ökade sjöfarten längs kusten i samband med träindustrins blomstring, varvid även arbetstillfällena ökade. Många av fiskarsönerna gick till sjöss och övergav fiskeyrket. Stadsfiskarna var under vintern bosatta i Hudiksvall och under fiskesäsongen vistades de i särskilda fiskelägen där endast stadsfiskare fick bosätta sig. Fiskesäsongen sträckte sig från april/maj till sen höst.
Besättningen på en båt bestod oftast av ett båtlag, två man. Vid sekelskiftet 1900 fanns i Hudiksvallsområdet ca 50 fiskelägen eller hamnar. Fiskelägena som tillhörde fiskarna från Hudiksvall var långt belägna från staden. Deras fiskelägen var bland de största i området; vid Kuggören har man 17-18 båtlag, på Bålsö 11 båtlag, vid Hölick 11 båtlag, på Kråkö och Agö fanns 15 båtlag på vardera. Varje fiskeläge hade vissa fiskeplatser. Eftersom dessa inte var likvärdiga lottades de ut varje år vid den s.k. dygningen (de fick användas ett dygn, därav namnet), så att man fick turas om att använda dem.
På varje fiskeläge fanns ett hamnlag, där endast de fiskare som ägde fiskerätt ingick. Hamnlaget var inrättat för att sköta de gemensamma angelägenheterna, t.ex. att fördela fiskeplatserna och platserna för de fasta redskapen, underhåll av gemensam egendom m.m. För att upprätthålla ordningen valdes varje år en hamnfogde bland de äldre, erfarna fiskarna. Denna ordning ersatte 1852 de båda hamnrätterna på Bålsö och Agö.
Om våren brukade man ägna sig åt notdragning, ett gammalt gemensamhetsfiske som förorsakade ständiga stridigheter som ibland övergick till handgripligheter. Framåt sommaren fiskade man med skötar. Notfisket, som var relativt lönsamt, inskränktes efter långvariga processer med allmogen i Rogsta, Njutånger och Enångers socknar om fiskerätten vid deras stränder. Stadsfiskarna fick därefter endast fiska i stadens egna fiskevatten. Under 1800-talets senare del började man lägga ut skötar på våren och vid sekelskiftet var notfisket på stark tillbakagång.
Den saltade strömmingen avyttrades till största delen i Älvkarleby och Gävle, dit fiskarna årligen seglade i början av september. Strömmingen såldes eller byttes mot spannmål.
Fiskarsocieteten
Den 11 juni 1790 skrev Fiskerskapet i Hudiksvall till borgmästaren och rådsmännen för att rådstugurätten skulle stadfästa inrättandet av "en låda". Avsikten med lådan var att ha tillskottsmedel vid hastigt påkommande utgifter, de olyckligas understöd och fattigas begravningshjälp. För att kunna åstadkomma detta kom fiskerskapet överens om att årligen tillskjuta pengar till kassan och föreslog även en avgift för den som sökte burskap som fiskare. Den 30 december samma år stadfäste Magistraten den av Fiskerskapet inrättade lådan och dess stadgar.Den var främst av sociala och humanitära skäl som lådan inrättades och föreningen bildades. Sedmera fick man även ägna sig åt skiftväxling med myndigheter, processande om fiskerätten vid Rogsta, Njutånger och Enångers sockenstränder, bestämmelser vid notdragning, dagsverken på byggen som utfördes av fiskerskapet m.m.
Fiskarsocieteten och dess reglemente upphörde 1 januari 1878, då stadgarna för Fiskareföreningen i Hudiksvall (ibland kallad Hudiksvalls Fiskarförening) trädde i kraft. Den fick övertaga Fiskarsocietetens medel och fortsatte dess verksamhet men med nya stadgar och nytt namn. Protokollföringen och räkenskaperna fortsätter utan avbrott i samma böcker. Medlen från Fiskarsocieteten användes till Fiskareföreningens sjukkassa. Denna var uppdelad på två verksamhetsgrenar, en för meddelande av sjukhjälp och en för meddelande av begravningshjälp. Sjukkassan existerade till 1942, efter Kungl. Maj:ts beslut om upphörande med de fria sjukkassorna. Sjukkassan övergick till Dala- Gävleborgs erkända centralsjukkassa.1857 skänkte änkan Britta Sandström, född Åström, tretusen kronor till Fiskarsocieteten. Räntan på denna summa skulle årligen utdelas lika till sex behövande bland Fiskaresocietetens ledamöter. Donationsfonden kallades "Åströms minne". De handlingar, som mestadels härrör från Hudiksvalls Fiskarsocietet, har varit numrerade 1-11. Nummer 3, 7 och 9 fattas numera i serien. Handlingarna i detta arkiv från Fiskarsocietetens/Hudiksvalls Fiskareförening sträcker sig fram till början av 1940-talet, men föreningen tycks ha bestått fram till slutet av 1980-talet.

saknas

Cigarrfariksaktiebolaget Minerva grundades 1887 av grosshandlaren Nils Frisk från Hudiksvall. Året efter grundandet blev bolaget aktiebolag. 1894 ställdes bolaget under administration och avregistrerades 1896. Bland de märken som tillverkades kan nämnas Copelia och Dundy. Minerva låg som namnet antyder i Kvarteret Minerva. Huset beläget på tomt Nr 1. Korsningen Hamngatan och Östra Tullgatan.

Undéns foto driver fotografiverksamhet i Hudiksvall och sysslar mest med porträttfoto. Inga Undén efterträdde vid årsskiftet 1910/1911 J O Wiklunds ateljé i Hudiksvall. Wiklund hade startat fotoateljén 1875 och drev den till 1910. Ateljén var belägen där Bergmans Järn finns idag. Omkring 1950 efterträddes Inga Undén av Gunnar Lager. Förmodligen använde han samma ateljé. Lagers foto blev så småningom Öbergs foto, beläget på Storgatan 27. I dessa lokaler drivs idag Expert foto.

Wallners Helsingelinne AB grundades 1910 av Ferdinand Wallner. Företaget blev hovleverantör 1916 och sysslade med försäljning av linne från Hälsingland, tyg på metervara, dukar, gardiner, mattor och kläder. Företaget hade återförsäljare i hela landet samt en postordertjänst. Under 1950-1970-talen hade företaget tre butiker i Hudiksvall. W-shop för barnkläder, Wallners trikå för damkläder och Wallners lager för tyger på metervara, linne, gardiner samt mattor. Verksamheten upphörde under 1970-talet då konkurrensen från varuhusen blev alltför stor.

Det är inte känt när eller av vilka X7-Orden stiftades. Dess förste stormästare hette Rupert I och var född i Pireus ca år 20-15 f.v.t. Han avled i Pompeji år 73. Hans valspråk var: Upplysning, nöje och välgörenhet. Orden styrdes av ett "Högsta rådet" som bestod av 7 medlemmar.
Ordens stormästare kallades Jupiter. Orden X7 var indelad i 7 grader. De tre första var förberedande och de fyra andra bestod av riddargraderna. Vid intagningen i orden gavs medlemmarna ett fågelnamn på svenska (ofta provinsiella namn som exempelvis ”kukurella" - sädesärla). Ordenskapitlen hölls i Stadshotellets festvåning.
Orden X7 upplöstes den 4 dec 1891. År 1893 överlämnades till änkan Carolina Jensen ett porträtt i fotografi med ram och ordensband av hennes avlidne, käre make Stormästaren Civilingenjören Carl Anton Jensen.
Av ordens tillgångar bildades en fond benämnd X7-Ordens donationsfond.